En rik samisk kulturmiljö med många boplatser och spår efter långvarig renskötsel.
De kulturmiljöer som hör samman med de tragiska händelser under 1700-talet som brukar kallas Sjogdendramat.
Barnhemmet instiftades 1877 av pastor Michael Sandell och öppnade 1881. Huvudman var en av honom bildad stiftelse, Evangelisk-Lutherska Brödrasamfundet, som senare drog sig ur. Sandell drev då barnhemmet vidare i egen regi. Han var själv föreståndare på barnhemmet till 1891 då han flyttade med familjen till USA, enligt utsago för hans barns utbildning. Han återvände 1902 och förestod barnhemmet till sin död 1919. Barnhemmet gick då över till Evangeliska Fosterlandsstiftelsen som drev barnhemmet till avvecklingen 1951. Från 1907 fanns också ett ålderdomshem för samer på Fridsberg.
Intentionen var inledningsvis att erbjuda boende, skolgång och konfirmation för samiska barn. Man tog även emot andra barn av sociala eller ekonomiska skäl, och barn från familjer som bodde långt från byskolorna. Med tiden tycks det som att andelen samiska barn minskade så att de var i minoritet.
De flesta byggnaderna revs under åren efter att verksamheten lades ner.
Foto: Albin Svennson, Jamtlis fotosamlingar
En utraderard kulturmiljö - nybygget ligger idag under vatten efter dämningen av Stora Foskvattnet 1989.
Nybygget Jakobbygget, som kom att användas som fäbod till nybygget Stora Foskvattnet. Hit anordnar vi en publik vandring och berättar om kulturmiljön.
Foto: Camilla Olofsson
Ytterligare ett intressant exempel på ett svensksamiskt nybygge Jakob Stefanus Jakobsson var same från Dorotea och hans hustru Sara Kajsa Aronsdotter var svenska, född i Frostviken. De levde på nybygget Kännåsen, även kallat Plutten, med 11 barn.
Ett av Jakob Stefanus Jakobssons och Sara Kajsa Aronsdotters barn, Olof Maximus, förolyckades år 1891 i terrängen söder om Nils Jonsavattnet då han var fem år gammal. Som minne över händelsen reste Jakob Stefanus Jakobsson en minnessten på platsen och ristade in OMJ 1891 i en asp.
